Senaste inläggen
Ni vet säkert redan vem jag tänker på, just det - "Brinken" från Delsbo...
Jörgen Brink kommer väl alltid att få dras med minnet från Val di Fiemme-VM 2003 och stafetten
där han "bara" skulle köra den sista sträckan och ge Sverige sitt första stafett-guld på 14 år.
Vi minns alla att vi förlorade guldet, men kanske ska vi se det som att vi vann bronset?!
Han gick in i den ultimata väggen och tog slut totalt...
Det måste vara oerhört svårt, med snudd på omöjligt att förstå hur trött han blev,
men visst kan vi alla till mans ana lite åt vilket håll det barkade, för oavsett nivå vi tränar eller tävlar
på så har vi någon gång blivit riktigt, riktigt trötta!
Imponerande att han hittade krafter för att försvara en medalj...
Jag tänkte lägga lite extra fokus på denne Brink med tanke på att Vasan närmar
sig med stormsteg. För JB har ju inte bara kört stafett i Italien, han har dessutom
tagit SM-silver i skidskytte, men framförallt har han vunnit Vasaloppet de två senaste åren!
Under 2011 års Vasalopp gjorde han den bragdartade insatsen att
köra med bruten stav i cirka fem kilometer fram till Evertsberg, grymt imponerande!
Vill avsluta detta inlägg med några rader om helgens bravader...
Det var Billingens långlopp i Skövde som gällde och det stora målet var
att återseeda mig upp till startled fem när det beger sig i Berga by.
Jag hoppas och tror att femte ledet ska vara högst troligt, men ännu har inga
tabeller kommit ut så jag svävar ytterligare några dagar i ovisshet.
I övrigt så var det en fantastisk dag, om än lite kallt (-16 vid starten).
Men kylan störde inte så farligt, mest orolig var jag
över att de 42 kilometrarna skulle köras på en bana som mätte
3,85 km/varv. Trångt i starten, men det gick överraskande bra
och väl ute på banan var trängseln inga problem.
Som grädde på moset var spåren helt fantastiska och de höll mycket bra!
Tiden då, jo 2.39.20 blev, spännande att se vart det räcker...
Nu laddar vi för det som komma skall,
många tidiga mornar med långa skidpass väntar!
Ta hand om Er därute!
// Tomas
...är en förlorad timme till Mora.
Ett klassiskt Vasaloppsordspråk, visst är det fantastiska rader...
(Tack G för tipset)
Det är en dryg månad till Vasaloppet och det är nu dags att börja
tänka på dessa små ord och tips som dyker upp.
I dag klarades äntligen säsongens skidpremiär av!
3 timmar lång och cirka 108 varv runt en fotbollsplan i Bohus.
En sak som händer under ett sånt pass (vet ej om det är bra eller dåligt)
men man hinner tänka en hel del.
Bland annat tänkte jag på det där med hur "enkelt" eller inte det är att
utföra vissa idrotter. Som skidåkning till exempel, tänk vilken alternativträningsvinter
det varit. Och tänk vad jag längtat till snön och mina 108 varv runt samma fotbollsplan.
Hur tänkte jag där?
Annars var det mycket tankar runt Vasaloppet och stort fokus på
skidtekniken.
Men även om man hinner tänka en hel del tycker jag själv bäst om när
man kommer till den punkt där tankarna tagit slut och man avhandlat det
man grubblar över.
Det är då tankarna bara svävar iväg utan att det finns något speciellt att tänka på!
Jag vet, det är en smula flummigt, men Ni som varit med om det vet precis vad jag menar!
Avslutar med några av de ord jag bär med mig från mitt första Vasalopp:
"Pain is temporary, glory is forever"
// Tomas
Som en gammal klassiker, den bästa träningen är den som blir av...
Än så länge håller jag mitt nyårslöfte, 1 inlägg i veckan, även om
det känns lite klent att fortsätta på det här sättet året ut.
Mycket jobb den senaste tiden, men nu väntar tre dagar av ledighet,
en fantastisk tillställning och lite träning på det.
Tanken bakom dagens rubrik kom över mig i början av veckan när
väckarklockan ringde 06:35.
Jag vet, det är inte jättetidigt, men för de av Er som känner mig vet
att det för undertecknad är jättetidigt. Regnet föll utanför, det var en
frisk vind och ett inlines-pass på ganska exakt 120 minuter väntade...
Det är då det gäller att börja jämföra känslor och såhär skulle man kunna
sammanfatta min morgon:
Steg 1 > Att ligga kvar är fantastiskt skönt, men när du ändå somnar kan
du ju inte riktigt njuta av hur gôtt det är därför blir det betyg 7/10.
Steg 2 > Att gå upp i detta läge är grymt obehagligt, betyg 1/10.
Steg 3 > Att ta på sig träningskläder, ett varmt och skönt underställe
och en riktigt go vindtät jacka är trots allt helt okej, betyg 4/5.
Steg 4 > Ut i kylan, i vätan och dra igång pulsklockan, kylan ger
lägsta betyg, men att starta pulsklockan höjer det, 3/10.
Steg 5 > Väl igång känns det ganska bra, mp3-spelaren bjuder på
morgonradio och man kommer in i rytmen, betyg 6/10.
Steg 6 > Några uppförsbackar, några fartökningar och för oss som
älskar träning ger detta såklart en betyghöjning, 8/10.
Steg 7 > Att komma hem, att ha stretchat, duschat och ätit, att lägga
in passet i datorn och se kartan och pulsen, att njuta av
ett avklarat pass, oslagbart, 10/10.
Hur ska man då sammanfatta detta?
Egentligen räcker det att jämföra ligga kvar 7/10 mot
ett avklarat pass 10/10 så blir valet ganska enkelt, bara gör´t =)
Hade jag börjat tänka och känna efter där runt 06:35
så hade det inte blivit toppbetyg den där morgonen eller dagen.
Ta hand om Er därute och tänk lagom mycket,
men framförallt gör´t mycket!
// Tomas
(Barmarks)träningen har löpt på men blogginläggen har varit lika svårhittade som snön...
Även om är fortsatt osäker på den framtida snötillgången,
kommer det i alla fall dyka minst 52 inlägg detta år...
Hoppas Ni fått en bra start på det nya, några spännande löften som ska infrias?
Detta år har inletts med mina kära gummiband som blivit allt bättre kompisar
på senaste tiden. De är praktiska och helt oberoende av vädret, mycket bra!
Det var när den läskiga halkan slog till en gång i december under ett
stakintervall-pass som jag var tvungen att tänka nytt och tog fram
de gamla gummibanden.
De är mycket tråkiga, men mycket jobbiga så jag inbillar mig att de är mycket bra!
2012 inleddes med 4*4 minuter (2 minuters vila mellan varje) följt av
hemmagjord tacopaj (mycket trevlig, får bli mer hemlagat från undertecknads sida detta år)
för att sedan avsluta 8*2 minuter (också här två minuters vila).
Som sagt, mycket pannben blir det, en vit dörr är sådär kul att titta in i,
men har det inte kommint någon snö så har det inte...
Inte nog med att denna träning är livsviktig för kommande evenemang,
det ger också goa minutrar på www.funbeat.se.
(Jag lär återkomma i detta ämne.)
Allt för nu, god fortsättning kära läsare,
det är bara att ladda för ett fullspäckat träningsår 2012!
// Tomas
...och förbättrar...
Härlig respons på förra inlägget, tack för att Ni tittade in!
Detta lilla avtryck i cybervärlden kommer handla om variationen i träningen...
Den senaste tidens träningslyrik som jag läst har
i mångt och mycket handlat om knepen att på så kort tid som möjligt
blir så stark, smidig eller få så mycket kondition som möjligt, intressant!
Jag kommer inom de närmaste blogginläggen berätta om vad 10-20-30 är för något men först:
Variera din runda för bättre resultat!
Det finns två starka skäl till att variera övningarna på gymmet eller löprundan.
1. För det första är det den mentala delen, det blir ju såklart
en smula långtråkigt att springa samma runda dag ut och dag
in. Ibland kan det vara roligt för att jämföra tiden, men för att
hålla motivationen uppe är variationen en viktig nyckel.
(Den bästa träningen är den som blir av)
2. Kroppen och musklerna är så smarta att om man kör samma
gymövningar hela tiden vänjer de sig vid dessa och man får inte
ut maximal effekt av träningen.
När det handlar om löpning kan man ju dels variera mellan olika
rundor men också se till att man är ute på en varierad runda,
med andra ord är det aldrig fel att kasta in några goa backar
på din vardagliga och släta asfaltslöpning.
Detta om detta, nu väntar sömn för snart är det dags för stakintervaller!
Blir inga bevingade ord från genomtänkta författare denna gång
utan det får kort och gott räcka med:
"Variation förnöjer och förhöjer"
// Tomas
Dessutom förstår jag inte vad alla okopplade hundar gör i skogen...
Men vi börjar med polisen,
för under en av mina senaste inlinesturer i det Kungälvska landskapet
körde jag rakt in i en poliskontroll.
I vanliga fall tänker man ju till lite extra i dessa fall,
men just den här gången kände jag mig ganska lugn.
Inte för att jag på något sätt är säker på vad maxhastigheten för
inlines på cykelbanor är,
men innan jag hunnit fundera över detta var jag mitt i polisens kamerasikte...
När jag närmade mig de två kvinnliga poliser som mätte min hastighet ropade en av dem:
- 18 kilometer i timmen!
- Det är inte för fort va, frågade jag?
- Nej för sakta, skrattade den andra önskade god fortsättning på dagen.
Får passa på att njuta av dessa kommentarer för de är ju inte helt vanliga när det handlar om fartkontroller...
Nu till de livsfarliga hundarna och vi börjar med följande bild:
Och nu följer förklaringen:
Det hela utspelar sig när jag snart ska springa in på den sjunde kilometern av totalt cirka 18.
Som Ni ser är det en något märklig sväng strax under "sjuan" på kartan
och det var just där som mina löparplaner ändrades.
Jag hade sedan länge velat ta reda på vad som döljer sig längs denna ödsliga grusväg,
men jag fick inget svar den här gången heller.
Precis när jag börjat bege mig ut på upptäcksfärden längs vägen möts jag av en best till hund,
Stor, svart och troligtvis totalt livsfarlig helt utan någon husse eller matte i närheten.
Därav tog jag tillflykt genom en snabb helomvändning och fortsatte
istället på den mytomspunna Bohusleden som slutar (eller börjar) i Strömstad.
När jag påbörjat min resa längs denna stig kom nästa hot,
två hundar till, två, men små och med husse...
Han lyckades dessvärre inte hålla styr på dem utan när jag sprang förbi hoppade den ena mot mig
och jag som var så nöjd över att redan ha flytt från en annan hund.
Hur skulle detta sluta, jo med en orienteringsliknande färd över stock och sten genom
bottenlösa lerpölar. Trots oansvariga hundägare slutade det med andra ord i succé!
För att stå bättre rustad inför nästa hundmöte ska jag lyssna till den
Amerikanske författaren Henry David Thoreaus ord:
"När en hund jagar dig, vissla på den."
Tack för nu, imorgon blir det innebandy!
// Tomas
Sammanfattningsvis har det varit en månad bestående av familj, träning och jobb...
Oskar Svärds träningschema är min ledsagare och jag ligger ganska bra med,
finns några pass jag har att ta igen, men det känns riktigt inspirerande!
TV4 har faktiskt hyllats vid något tillfälle tidigare här på bloggen
och nu är det dags igen... De hade snappat upp det marathonlopp
som avgörs i Afrika mitt bland giraffer och lejon, snyggt där!
En sak som slagit mig den senaste månaden är vilket fantastiskt
sällskap man har ensam i skogen en höstmorgon...
Senast i fredags under skidgångsintervallerna hade jag lille
Kurre Ekorre med vid flera tillfällen, mycket trevligt!
Tidigare har jag okså sprungit på bland annat Bambi och Herr Hare,
dessutom har även en regnig höstmorgon sin charm! (För att inte tala om de soliga)
Eftersom jag inte direkt ser mig själv som morgonpigg
är det tur att det finns annat än träningen som lockar.
Snart ny vecka och den inleds med testtävling över 10 kilometer...
Jag säger som Harry Martinsson:
"Be inte krokodilen hjälpa Dig över floden"
// Tomas
Fullt fokus på dessa slag i aftonens inlägg...
Under tiden ni läser detta inlägga, njut av denna låt:
Fbos har länge förespråkat just denna typ av träning,
att lyssna på och följa pulsen.
Nu har jag äntligen tagit efter, i alla fall litegrann.
Oskar Svärds träningsschema bjöd i dag på de längsta intervaller jag
någonsin kört, 3*15 minuter med fem minuters vila mellan varje
och det är här pulsen kommer in i bilden.
Det var stakintervaller på inlines som förordades och
A2-puls var det som gällde, alltså 75-85% av max,
snabb distansträning som en skidåkare också skulle kalla det.
Såhär såg dagens pass ut, det röda är pulsen och det blåa är tempot.
Eftersom pulskurvor är så roligt kommer här en till.
Den kommer från ett tidigare inlinespass,
intervallerna då var 10*2 minuter, två minuters aktiv vila mellan varje.
Imorgon blir det långpass på inlines
och
snart öppnar anmälan till Lidingöloppet 2012!
Avslutar denna kväll med den Schweiziske teologen och journalisten,
Markus M. Ronners ord:
"Hellre begå en dumhet då och då än att aldrig göra något klokt"
// Tomas